Hej!
Nyss hemkommen från kyrkan, den mysigaste mässan på hela året! Lätt! Min mamma och min bror kom dit för min skull, snällt! Sista gången jag var kyrkvärd, iaf för nu, i framtiden vet man ju inte vad som händer men skulle tro att jag återkommer till den biten. Fick höra att jag är bra, på alla sätt och vis, och ibland behöver jag verkligen höra det. Jag behöver höra och känna att jag är väldigt bra, även då jag är lite speciell och ofta går min egen väg.
Jag har ju alltid gått min egen väg, alltid varit stark i mej själv och det har jag nog mina föräldrar att tacka. Jag minns så många gånger då jag gjort precis vad jag själv velat, trots att jag var ensam. Det är dock inte alltid lätt att gå sin egen väg. Det kommer en massa hinder och man måste fortsätta tro på sig själv, även när det känns hopplöst. Jag kommer självklart också i dessa svackor, mest när jag är för mej själv, eller bara känner det inombords, men i dessa fall kan en mening som: "Du är så bra, på alla sätt och vis" göra såååå mycket! Därför försöker jag att ofta berätta för mina nära hur bra dem är och uppmuntra, för vi kan alla behöva en liten push ibland.
Detta är vad jag tänkt på nu sedan jag kom hem, nu ska jag äta några frallor, stänga på 90210 och njuta av hur skön min säng är, typ näst sista natten.
Puss!!