Ibland saknar jag er där hemma lite extra mycket.
Små, små stunder dyker upp ibland, så jag saknar er. Jag har inte riktigt hemlängtan, utan trivs riktigt bra här, med mina familj och vänner. Men det kommer stunder, då jag verkligen känner mej som en gäst. För detta är bara mitt hem tillfälligt. Jag har mitt riktiga hem i Sverige. Det kommer jag alltid ha. Så när man vanligtvis är bjuden på att party känner man de flesta där, men här känner jag min familj. Några vänner och så, och alla är så nyfikna på vem jag är. Men jag saknar det där med att känna alla, att veta vem människor är och fråga hur det går nuförtiden.
Tolka det inte som att jag inte trivs, för jag stormtrivs!
Jag har lärt mig mer här än någonsin innan. På så många sätt. Och jag ångrar inte detta för en sekund. Jag har roligt nästan hela tiden, jag älskar allt häromkring och familjen och vännerna är hur bra som helst!
Men självklart saknar jag er! Varenda en av er! Nej, nu ljög jag kanske. Jag saknar inte riktigt dem jag inte umgicks med, inte dem som inte står mej nära, på något sätt. Iaf. Jag saknar er! Mina bästa vänner jag träffade nästan varje dag. Mina bästa vänner jag träffade alltför sällan. Min familj och släkt. Alla mina fina vänner jag träffade lite då och då, på fester osv. Även om jag inte träffade er ofta, så saknar jag att kunna träffa er. Möjligheten att vara i närheten och bara stöta på varandra någonstans.
Jag saknar er, men jag kommer hem en vacker dag. Och då kommer jag sakna den här världen, det här livet, som jag aldrig riktigt kan återvända till.
