Mysigt söndagsavslut.

publicerat i Livet som au pair i USA;
Hej! 
 
Kom precis hem från en date med Janina, åkte till Dunkin Donuts och pratade i några timmar.  Mycket  välbehövligt! Pratade om allt möjligt och gud vad jag diggar den tjejen! Vi ses nog snart igen! 
Farmodern är här nu med mej och barnen så vet inte exakt hur jag jobbar de två kommande dagarna.  Så är det ibland. Men när hon välnär här vill hon ju tillbringa så mycket tid som möjligt med barnen, och de med henne förstås. 
Ska rensa ur mitt rum imorgon, blivit alldeles för rörigt sista tiden. Ska också träna, självklart! Och under mina lediga timmar ska jag sätta mej ner vid smyckesbänken och vara lite kreativ. 
 
 

Skinnarp.

publicerat i På väg mot min dröm!;
Sedan jag kom hit har jag hittat mig själv, mer än vad jag trodde var möjligt. Innan jag åkte började jag fundera ut vad jag vill göra med mitt liv. Vad jag vill jobba med. Jag ville flytta ifrån Hultsfred, ifrån var jag kom ifrån. Kanske till Göteborg. Men sedan jag kom hit har jag totalt ändrat det. Jag vill flytta tillbaka till Skinnarp, stället jag växte upp på. Stället jag alltid kommer kalla hem. Stället jag tillbringat nästan hela mitt liv. Jag är inte helt säker på vad som fått mig att ändra åsikt. Men jag vet vad jag vill. Jag vill flytta tillbaka till huset, fixa i ordning allt som jag vill ha det. Varje gång jag ser saker jag vill köpa, tänker jag på hur jag ska dekorera i huset, vart jag ska ha allting. 
Jag vill flytta dit och jag tänker flytta dit. Mina rötter kommer därifrån, min släkt sedan flera generationer. Och jag kan inte tänka mig att släppa Skinnarp. Det är mitt hem. 
 
 

Skräckfilm = inte bra.

publicerat i Livet som au pair i USA;
Jag måste sluta kolla på skräckisar. 
Jag hängde med Ethan och hans kompis på bio ikväll, en skräckis. Kommer inte ihåg just nu vad den heter. Hah. Men, den var riktigt bra, blev riktigt rädd flera gånger, precis som det ska vara. Jag mumlade ord för mej själv på svenska, fick höra efteråt att jag pratat högre än vad jag trodde.. haha. Men nu är jag inte rädd för själva filmen, fattar att den bara är påhittad. Istället är jag rädd för dessa mördare, som faktiskt finns på riktigt och som kanske gömmer sig i garderoben? Haha. Nä, nu ska vi inte vara sådana. Men alltid när jag sett en skräckis, blivit rädd och sådär, blir jag paranoid. Hehe. Mindre roligt, kan vara riktigt jobbigt. 
Nog om det, missade De vet du på metro ikväll. Alla mina kompisar som ska dit, åh, hade så gärna velat se dem. Menmen, det kommer en annan gång förhoppningsvis. Snart är jag trots allt hemma igen och längtar tillbaka hit så, ska inte längta allt för mycket. 
 
Det går framåt för min bok. Från min instagram för någon vecka sedan.