29 februari 2012.

publicerat i Vardagliga saker.;

Blir så trött på dessa människor som ska bete sig sådär. Ja, har ord på det jag vill säga. Människor som helt plötsligt ändrar sig och beter sig helt annorlunda, dem man tappar all kontakt med. Finns några sådana i mitt liv. Men, är det verkligen nödvändigt att bara glömma bort varandra? Helt plötsligt hatar man varandra. Vi var bästa vänner, sådana som säkert skulle förbli så. Men någonting hände. Tyvärr. Eller det känns bra också, jag känner mig så mycket friare men, det är tråkigt. Låtsas att den andre inte finns? Ska man göra så? Jag vet att jag inte hatar den personen, inte någon av dessa personer. Men det är helt tvärtom. Vill hon verkligen glömma bort mig, låtsas att jag inte finns, gå vidare, "klippa bort mig" från bilderna vi båda var på. Jag fattar inte varför folk är så himla fega. Varför står ingen för det dem säger, eller varför vågar man aldrig ta något irl? Bara undrar. Jag vet att jag vågar det, konfrontera mig gärna om du vill, för har jag sagt något så menar jag det. Åh.. Iaf, denna person har valt att låtsas som om jag inte finns, inte alls, och låtsas som om vi aldrig varit vänner. Som om vi aldrig känt varandra eller gjort saker tillsammans. Så, finns inte så mycket att göra.

28 februari 2012.

publicerat i Vardagliga saker.;
Så glad efter Alicias två timmars peptalk igår. Berättade om pojken jag har starka känslor för, men det nog inte riktigt är besvarat. Så, berättade om hur allt ligger till och allt som hänt och så. Vet inte riktigt vad jag bör göra, vill inte berätta för detaljerat heller, men vi har ett förflutet, och nu har det blommat upp igen, kanske?! Så, ska ta en promenad med Jossan nu och fortsätta prata om det.  HA HA. Det är så hemskt, gråter liksom när jag tänker på honom, då av lycka och olycka. För att jag tyckor om honom något enormt men samtidigt blir jag så sårad. Det är hemskt. Men, tur jag har mina fina vänner, som alltid ställer upp! :) Nu ska jag gå, typ, ta en raggardusch så jag luktar lite gott. Hehe. :)

'cause everything reminds me of yesterday.

publicerat i Sådant som berör.;
Sitter och tänker på hur mycket i ändras egentligen. Vi är ju aldrig densamma. Så fort vi är med om något så ändrar vi åsikter och tankar. Hur vi är. Så när man säger föralltid, finns det? Vad som helst kan ju hända och det är över. Med bästa vännen. Pojkvän. Flickvän. Allting tar ju slut, förr eller senare. Men hur kan vi då lova varandra så mycket när man sekunden efteråt ångrar sig. Då man inte alls har känslor för en person. Jag vet inte. Inte alls. Men till någon som är så kär i en personen, som säger det är ömsesidgt. Men sen? När personen i fråga hittat någon annan, någon bättre, var det inte äkta känslor? Ett tidsfördriv? Man förhastar sig så snabbt kanske, och när man ändrat sin åsikt drar man sig ur. Den lämnade då. Har denne äkta känslor, och håller den fast vid dem? Eller ska man inte vänta sig något, bara för att man är rädd att bli sårad? Låga förhoppningar från början, bättre dem överträffas än tvärtom. Så vad gör man när man står där själv, med ett brustet hjärta?