'cause everything reminds me of yesterday.

publicerat i Sådant som berör.;
Sitter och tänker på hur mycket i ändras egentligen. Vi är ju aldrig densamma. Så fort vi är med om något så ändrar vi åsikter och tankar. Hur vi är. Så när man säger föralltid, finns det? Vad som helst kan ju hända och det är över. Med bästa vännen. Pojkvän. Flickvän. Allting tar ju slut, förr eller senare. Men hur kan vi då lova varandra så mycket när man sekunden efteråt ångrar sig. Då man inte alls har känslor för en person. Jag vet inte. Inte alls. Men till någon som är så kär i en personen, som säger det är ömsesidgt. Men sen? När personen i fråga hittat någon annan, någon bättre, var det inte äkta känslor? Ett tidsfördriv? Man förhastar sig så snabbt kanske, och när man ändrat sin åsikt drar man sig ur. Den lämnade då. Har denne äkta känslor, och håller den fast vid dem? Eller ska man inte vänta sig något, bara för att man är rädd att bli sårad? Låga förhoppningar från början, bättre dem överträffas än tvärtom. Så vad gör man när man står där själv, med ett brustet hjärta?

Kommentera inlägget här :