"Do you think God lives in heaven because he too lives in fear of what he created?"
Ett citat från Spy Kids 2. Det är så sant, jag minns första gången jag hörde citatet från filmen. Eller kanske inte första, jag var nio år och tror inte jag reflekterade så mycket över det citatet. Några år senare när jag såg filmen igen, så tänkte jag mer på meningen, som den tokiga uppfinnaren säger. För er som inte sett filmen, är det en uppfinnaren som pga ett misstag råkat skapa stora, blanddjur och nu gömmer sig för han är rädd för djuren. Han refererar till Gud, ifall Gud väljer att stanna i himlen pga rädslan för vad han skapat.
Detta må vara något av det klokaste och djupaste jag hört. Dagligen läser jag om hemskheter, hur andra männiksor beter sig mot varandra. Folk misshandlar varandra, mördar och beter sig illa. Barn och ungdomar blir mobbade varje gång, människor blir utvisade efter att ha varit i Sverige i flera år, vuxna människor som i hemlighet styr ett helt nätverk över internet med djurporr. Det finns så sjuka människor i världen.
Jesus säger: "Den som är fri från synd skall kasta första stenen". Det är mänskligt att fela, det är okej att göra misstag och börja om igen från start. Vi väljer alla fel väg ibland, vi behöver ha lite utrymme för att göra misstag så vi sedan kan lära oss från våra misstag. Man säger att alla förtjänar en andra chans.
Men det finns även människor som gör oförlåtliga misstag. T.ex. Anders Breivik. Han har dödat en massa människor och är sagt sig vara stolt över det. Det finns en gräns, folk som mördar och har sex med djur, för att bara nämna några hemska saker, förtjänar de att förlåtas? Kan man någonsin glömma bort att någon gjort något så hemskt? Kan en person som gått in på en skola och skjutit en massa barn, någonsin ändra sig?!
Stannar Gud där uppe för rädslan är för stor? Eller är det Gud och Jesus som kommer rädda oss en vacker dag?
Bild tagen av mej.