Innan jag åkte som au pair pratade dem att att kulturkrocken kommer kanske bli svår i USA. Att det kommer bli en stor skillnad från vad man är van till. Jag tyckte inte det var så farligt när jag åkte dit. Jag vande mej väldigt snabbt vid allt nytt. Vissa saker tog längre tid, vissa kortare. Men snart hade jag vant mej vid det mesta.
Det har varit svårare dagarna jag varit hemma nu. Jag noterade direkt den svenska kulturen. Det blev värre att komma hem! Mycket värre. Jag har alltid varit övertrevlig och översocial. Men i Sverige pratar man inte med främlingar, man hälsar inte på främmande människor. Men jag har alltid varit mycket öppnare än typiskt svenskt. Nu när jag varit i USA ett år, har jag insett att det verkligen är den svenska kulturen som är lite stel. Mycket stel. Nu kan jag jämföra hur livet är över atlanten. Där är människorna mycket mer öppna, där pratar de alltid med nya människor. Där har jag känt att hela min knäppa personlighet passar in. Min galenhet passar in där, folk gillar den där. Och det har varit så annorlunda och så underbart.
Kulturkrocken, som kommit nu när jag kommit hem, kanske lägger sig. Om några veckor är jag kanske tillbaka i det svenska livet igen. Eller så lever jag fortfarande i USA i mitt huvud. Det återstår att se.
The girl that makes my life totally crazy, and I LOVE it! <3