Städning som terapi?

publicerat i Och dessa funderingar.;
Jag brukar alltid tänka "om mitt rum är en röra, så är även mitt liv det". 
 

Jag tror på att hur jag känner mej känslomässigt avspeglar sig av sig på hur mycket ordning jag håller. Självklart inte helt, jag är en stökig person, bryr mej inte så mycket om det ligger lite kläder här och var eller om saker står bland prydnader. Men sedan jag blivit äldre, har mitt rum oftast varit som stökigast när det varit mycket på gång i mitt liv. Det behöver inte alltid vara något dåligt, bara mycket som pågår. Kan ha varit mycket med skolan, jobb, aktiviteter, resor. 
 
På ett sätt, intalar jag mej själv, när jag väl städar mitt rum, att jag rensar ut alla tankar. Jag löser upp alla oklarheter och städar upp all röra som ligger ihoptrasslat i en hög, inne i mitt huvud. Bit för bit jag städar undan, för varje klädesplagg jag hänger in i garderoben eller slänger i tvätten, trasslar jag ut en tråd. En tråd i taget. 
 
Mina föräldrar, vet hur stökig jag är. Men de vet också att jag tycker om att städa. När jag har tid och lust, kan det vara det roligaste som finns. För mig är städning och organisering en sorts terapi. Det hjälper mej att reda ut saker, få svar på frågor jag länge undrat. Det vore precis som när jag plockar upp den där boken från golvet, hittar jag ett svar därunder. Omedvetet, organiserar jag mina tankar i huvudet, mina tankar på allting som pågår runtomkring mig. 
 
Mitt rum är för tillfället lite smått stökigt, kanse på tiden att jag städar upp all röra här inne? 

Kommentera inlägget här :